Lavalutredningen kan inte rädda den svenska modellen

Den socialdemokratiska riksdagsgruppen beslutade vid ett gruppmöte den 3 oktober att säga ja när Lissabonfördraget kommer upp i riksdagen för godkännande den 20 november.

Men det rådde inte fullständig enighet när riksdagsgruppen fattade sitt beslut.

- Jag reserverade mig mot beslutet och kommer att lägga ned min röst när riksdagen ska rösta. Jag vill att vi ska vänta med att rösta tills Lavalutredningen är klar, säger Bo Bernhardsson, riksdagsman från Skåne.

Att såsom Bo Bernhardsson och en del andra dissidenter i den socialdemokratiska riksdagsgruppen kräva att riksdagen inväntar den av regeringen tillsatta Lavalutredningen innan den tillträder Lissabonfördraget, är det absolut minsta man kan begära.

Det är också ett krav som enhälligt antogs på LO-kongressen i början av sommaren. Byggnads och LO-distrikten i Malmö, Stockholm och Göteborg har under hösten drivit kravet visavi socialdemokraterna i riksdagen.

– Det är upprörande att socialdemokraterna inte kan lugna sig tills utredningen om Lavaldomens konsekvenser är klar, säger Roland Ljungdell, ordförande för Byggnads i Södra Skåne.

Lavalutredningen ska föreslå hur svensk lagstiftning ska kunna anpassas till EU-rätten. Utredaren, medlingsinstitutets generaldirektör Claes Stråth, ska ta ställning till om Lex Britannia i medbestämmandelagen, som tillåter stridsåtgärder för att stoppa utländska avtal för att hindra social dumpning, ska ändras, avskaffas eller ersättas av en annan reglering.

Claes Stråth ska också se om det behövs ändringar i den svenska utstationeringslagen för när EU-medborgare arbetar i Sverige, speciellt om det ska vara möjligt att hänvisa till svenska kollektivavtal.

Utredningen ska vara klar senast den 15 december. Jurister från de tre fackliga centralorganisationerna och de tre arbetsgivarorganisationerna är med i en referensgrupp.

I utredningens kommande förslag ska den svenska modellen ”i så stor utsträckning som möjligt” kunna tillämpas när arbetstagare från andra EU-länder arbetar tillfälligt i Sverige, enligt arbetsmarknadsminister Sven-Otto Littorins direktiv. Samtidigt ska EU-rätten, främst den fria rörligheten, förbud mot diskriminering på grund av nationalitet samt det så kallade utstationeringsdirektivet, respekteras.

Av vad som framkommit i media förefaller Lavalutredningen att resultera i två juridiska förändringar av den svenska arbetsrätten.

För det första att Lex Britannia ska avskaffas, såsom arbetsgivarorganisationerna kräver, eller moduleras genom att undantag görs för företag från andra EU-länder, såsom de fackliga huvudorganisationerna tycks förespråka. I vilket fall kommer de fackliga organisationerna att hindras att agera som Byggnads och Elektrikerna gjorde i Vaxholm senhösten 2004. Lex Britannia blir i bästa fall kvar, men görs helt tandlös.

För det andra kommer utredningen att föreslå att det införs minimilöner i Sverige. Antingen kollektivavtalsreglerade, såsom företrädare för de fackliga huvudorganisationerna uttalat sig för, eller lagstadgade som arbetsgivarorganisationen Teknikföretagen kräver och som det verkar att huvudorganisationen Svenskt Näringsliv är på väg att ställa sig bakom.

Om arbetsmarknadens parter eller regering och riksdag inför någon form av minimilön innebär det att låglönekonkurrensen legaliseras och sätts i system. Svenska byggnadsarbetare med kollektivavtalsreglerade genomsnittslöner kommer att konkurreras ut av utländska byggnadsarbetare med betydligt lägre minimilöner - oavsett som de är bestämda i avtal eller lag.

Den 15 december får vi definitivt besked om vad Lavalutredningen resulterar i. Men vad än utredningen kommer att föreslå så kan det inte säkerställa den svenska kollektivavtalsmodellen, helt enkelt därför att denna har kasserats av EU-domstolen och att utredningens uppdrag är att stöpa om svensk lagstiftning efter den antifackliga Lavaldomen.

Och vad än Lavalutredningen föreslår för omskrivningar av svensk lagstiftning finns det inga garantier för att de här anpassningarna förhindrar att en ny rättsprocess dras igång nästa gång ett svenskt fackförbund utlyser en blockad mot ett utländskt företag därför att det i EU-Sverige är domstolen i Luxemburg som sätter ramarna för när och hur svenska fack får vidta stridsåtgärder.

Mot den bakgrunden kan det förefalla ändamålslöst att kräva att riksdagen ska avvakta med att behandla Lissabonfördraget tills Lavalutredningen är färdig. Och det är det om man förväntar sig att Claes Stråth ska rädda den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men genom att bordlägga riksdagsbehandlingen av Lissabonfördraget till efter att Lavalutredningens förslag har presenterats, diskuterats och utvärderats skulle det bli uppenbart för alla att det enda sättet att säkra kollektivavtalen och konflikträtten är att kräva en omförhandling av Lissabonfördraget.

Då skulle Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin inte längre kunna gömma sig bakom den borgerliga regeringen när den svenska arbetsmarknadsmodellen slås i spillror, utan tvingas ta det ansvar och den makt de besitter för att förhindra att så sker genom att från EU utkräva nödvändiga garantier för vår avtalsmodell och för fackets rätt att kräva likabehandling av alla löntagare som arbetar i vårt land, som villkor för att Sverige ska kunna tillträda Lissabonfördraget.

GÖSTA TORSTENSSON
2008-10-06

Tillbaka eller Startsidan