Vaxholmsdomen kan leda till svensk lagändring

Den svenska modellen på arbetsmarknaden hotas inte alls av utslaget från EU:s domstol i Vaxholmsmålet. Om det rådde bred enighet i förra veckans extra riksdagsdebatt i frågan.

"Lavaldomen innebär definitivt inte slutet för den svenska modellen. I den mån vår lagstiftning behöver ses över kommer vi att göra det", sade arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin och tillade att arbetsmarknadens parter har ett ansvar för att finna en lösning på eventuella problem till följd av EU-domstolens dom.

Vänsterpartiets Josefin Brink var ensam i riksdagsdebatten om slutsatsen att Sverige måste kräva ett permanent undantag i Lissabonfördraget för att skydda de svenska kollektivavtalen och strejkrätten. Övriga partier var eniga om att den svenska modellen, där kollektivavtal reglerar löner och villkor, kan behållas efter justeringar i den svenska lagstiftningen

Vi själva avgör nu vad som behöver göras, ansåg också Ulf Holm från EU-kritiska miljöpartiet. Samtidigt varnade han för att det ”bara är en tidsfråga” innan nästa stöt kommer från EU, men det framstod mest som en markering i marginalen.

Sven-Otto Littorin meddelade under riksdagsdebatten att regeringen ska i samarbete med arbetsmarknadens parter utreda hur svensk lag ska ändras efter EU-domen i Vaxholmskonflikten. En första träff med representanter från fack- och arbetsgivarorganisationer sker på Rosenbad den 28 januari.

"Vi ska tillsätta någon form av utredning av vad som ska göras i svensk lagstiftning med anledning av EG-domstolens dom. Det är klart att något måste göras med Lex Britannia", sade arbetsmarknadsministern och tillade att han vill hålla en öppen attityd med nära relationer med arbetsmarknadens parter.

Direkt efter beskedet i december var Sven-Otto Littorin kallsinnig till att ändra den svenska utstationeringslagen, som reglerar arbetsvillkoren för utländsk arbetskraft i Sverige. Enligt LO skulle en förändring av lagen täppa igen luckan som EU:s domstol hittat

Nu har arbetsmarknadsministern ändrat sig och utlovar ett ”nära samarbete” med arbetsmarknadens parter om den juridiska översyn som väntar. I den ska också utstationeringslagen ingå.

Översynen gäller också Lex Britannia, som ger svenska fack rätt att vidta stridsåtgärder mot utländska företag, även om företaget har kollektivavtal från hemlandet. Men mer än så ville arbetsmarknadsministern inte gå in på om vilka förändringar som kan krävas. Nu ska han i första lyssna på parterna.

Under riksdagsdebatten strödde Sven-Otto Littorin beröm över LO-ledningen, som han tyckte var ”väldigt måttfull och balanserad” i en debattartikel i DN samma dag som riksdagen debatterade Vaxholmsdomen.

”De som anser att den svenska modellen har raserats har givetvis fel”, skrev LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin och förste vice ordförande Erland Olauson, på DN:s debattsida och fortsatte: ”De som utropade arbetsgivarsidan som vinnare likaså. Det gäller också dem som lägger hela skulden på EU och anser att Sverige bör begära utträde.”

Effekterna av domen behöver inte bli stora, menade LO-ledningen: ”Det avgör vi själva.”

”Det är inte i första hand jurister i Luxemburg som avgör hur vi utformar vår arbetsmarknad. Det bestämmer vi själva.”

Lundby-Wedin och Olausson försöker dölja det svidande nederlaget i EU-domstolen genom att skjuta över ansvaret på Littorin och den borgerliga regeringen.

Men facket förlorade Vaxholmsmålet i EU:s domstol. Det kan inga dimridåer från LO-ledningen dölja.

Vaxholmsdomen ger fyra otvetydiga svar:

Det första är att Sverige inte bestämmer över arbetsmarknaden, om löntagare får strejka eller blockera en arbetsplats. Det gör EU.
Det andra är att svenska fackföreningar inte får ta till stridsåtgärder som stör den fria marknaden. EU:s domstol tar därmed ifrån löntagarna det enda verkliga försvaret för principen lika lön för lika arbete.
Det tredje är att företag från andra EU-länder med lägre lönenivåer har rätt att skicka anställda till Sverige för att arbeta för dessa lägre löner.
Det fjärde är att EU:s inre marknad med fri rörlighet för marknadskrafterna går före löntagarnas intressen.

Allt detta försvagar löntagarna och kommer att orsaka social dumpning - konkurrens med låga löner och sämre villkor.

Inför folkomröstningen om EU-medlemskap 1994 hävdade ledningen för fackföreningsrörelsen, i skön allians med regeringen Bildt och den socialdemokratiska partiledningen, att Sverige fått garantier för att kollektivavtalsmodellen inte skulle påverkas av ett medlemskap. EU-domstolens yttrande om Vaxholmsfallet har avslöjat att de garantierna inget var värda.

Istället för att förändra svensk lagstiftning och svenska kollektivavtal för att försöka tillmötesgå överstaten i Bryssel måste regering och riksdag nu hitta en permanent lösning för att säkra grundläggande fackliga rättigheter. Sverige måste få det juridiskt bindande skydd för kollektivavtal och strejkrätt som vi blev lovade när vi gick med i EU.

Den nya EU-konstitutionen, Lissabonfördraget, har ännu inte godkänts av Sverige. Riksdagen kan säga nej och begära en omförhandling. Flera länder, bland andra Storbritannien och Danmark har förhandlat fram undantag från EU-fördrag bland annat från valutaunionen EMU och EU:s rättighetsstadga.

Ingenting, förutom den politiska viljan och fortsatta illusioner, hindrar Sverige från att kräva liknande undantag för vår kollektivavtalsmodell i Lissabonfördraget. Om Sverige inte godkänner det, faller hela fördraget. Det är svårt att tänka sig ett bättre förhandlingsläge.

GÖSTA TORSTENSSON

2008-01-21

Tillbaka eller Startsidan