
2009-09-03
Irländska fackförbundet Unite uppmanar sina 60.000 medlemmar att
rösta nej till Lissabonfördraget. Löntagare har inget skydd att
hämta under fördraget anser fackförbundet.
Unite, som är ett av Irlands största fackförbund och som har
medlemmar inom industri, bygg och transport, var kritisk mot
fördraget redan vid den första omröstningen i juni förra året och
har nu åter engagerat sig för ett nej vid nya omröstningen den 2
oktober.
– Vi fick höra att arbetares rättigheter skulle skyddas under
Lissabonfördraget och att vi spred skräckpropaganda. När den
irländska regeringen sökte lagliga garantier fick de sådana inom
områden som skattepolitik, moral och antalet kommissionärer, men
inte för arbetare rättigheter, säger Unites irländske ordförande
Jimmy Kelly.
Han menar att de europeiska fackförbundens försök att få tillstånd
ett socialt protokoll har avfärdats och att förbunden istället
uppmanats att ha tilltro till nationella regeringars vilja att
behandla arbetare rättvist.
– Att med det i beaktande rösta ja till Lissabonfördraget skulle
bevara rätten att behandla irländska arbetare med bristande respekt.
EU:s institutioner skulle fortsätta ha möjlighet att följa ett
synsätt som går ut på att sätta näringsliv över arbetare, och som
ökar bördan för arbetare i Europa, säger Jimmy Kelly.
Även fackförbundet TEEU uppmanar de irländska löntagarna att rösta
nej till Lissabonfördraget. TEEU har 45.000 medlemmar som är
tekniker, elektriker och ingenjörer.
- En ja-röst till Lissabonfördraget kommer att säkerställa att
’marknadens intresse’ alltid kommer att ha företräde över
löntagarnas rättigheter, hävdar TEEU:s generalsekreterare Eamon
Devoy.
I sin uppmaning att rösta nej till Lissabonfördraget säger
fackförbundet att det motsätter sig EU-domstolens tolkningsrätt inom
EU som ”ett skadligt beteende för våra medlemmars långsiktiga
intressen”.
TEEU påtalar att allt sedan Lissabonfördraget avvisades av de
irländska väljarna i juni förra året har Europafacket krävt ett
socialt protokoll för att hantera den uppkomna situationen. TEEU
uttryckte stöd för detta förslag och försökte att få till stånd ett
sådant protokoll som fogas till fördraget, när det blev uppenbart
att det irländska folket skulle tvingas rösta en gång till.
När John Monks, generalsekreteraren i Europafacket, träffade
EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso i maj för att
argumentera för förslaget om ett socialt protokoll blev mötet
resultatlöst. EU-kommissionen var ovillig att understödja ett sådant
förslag.
Och vid EU-toppmötet i juni var det ingen av EU:s 27 stats- och
regeringschefer som tog någon som helst notis om det brev som
Europafackets mellanårskongress i Paris den 28 maj beslutade att
skicka med krav om att det skulle antas ett bindande åtagande om att
införa ett socialt protokoll som en del av de garantier som
toppmötet skulle ge Irland för att landet på nytt ska utlysa en
folkomröstning om Lissabonfördraget. Istället kom Europeiska rådet
överens om en till inte förpliktande ”högtidlig förklaring” och
löntagarnas rättigheter.
- Den enda slutsats vi kan dra av dessa omständigheter är att det
gradvisa förminskandet av löntagarnas rättigheter av de efter
varandra följande utslagen i EU:s domstol stöds av EU-kommissionen
och Europeiska rådet. Detta är fullständigt oacceptabelt, säger
Eamon Devoy.
TEEU menar att Lissabonfördraget kommer att befästa att ”marknadens
intresse” alltid kommer att ha företräde för löntagarnas rättigheter
då det ger EU:s stadga för grundläggande rättigheter samma juridiska
status som själva fördraget. EU-domstolens rättspraxis som lyfter
fram marknadens överhöghet är också inskrivna i förklaringarna till
stadgan, vilka EU-domstolen liksom de nationella domstolarna måste
ta hänsyn till när de dömer i framtida Lavalfall.
GÖSTA TORSTENSSON