2009-11-02

Statsminister Fredrik Reinfeldts största framgång under EU-toppmötet i helgen var att han lyckades rädda EU:s stadga om grundläggande rättigheter från total kollaps.

Toppmötet enades om att Tjeckien, liksom Storbritannien och Polen, ska få undantag från rättighetsstadgan. Det skrivs in i ett protokoll som kan antas först när Lissabonfördraget har trätt i kraft. Även Slovakien och flera andra medlemsländer hade varslat om att de också skulle komma att kräva undantag. Men det lyckades EU-ordförande Reinfeldt tydligen avstyra. I slutsatserna från toppmötet heter det enbart att stadgan ska tillämpas för beslut i EU:s institutioner och när länderna ”tillämpar unionsrätten”. Det är ingen nyhet, men det räckte uppenbarligen.

I och med att rättighetsstadgan blir juridiskt bindande ökar dess betydelse för tillämpningen av EU-rätten i medlemsländerna. EU-domstolen i Luxemburg får avgörande makt eftersom den är överordnad nationella grundlagar och internationella konventioner. Länderna kan (och ska) begära förhandsbesked av EU-domstolen för att den ska tolka innebörden i stadgan, däribland konflikträtten i artikel 28. Som vägledning för domstolens tolkningar har det till rättighetsstadgan fogats förklaringar som konfirmerar domstolens nuvarande rättspraxis att marknadskrafternas frihet väger tyngre än löntagarnas rättigheter. Det betyder att Lissabonfördraget konstitutionaliserar (eller grundlagsfäster) den antifackliga Lavaldomen.

Polen och Storbritannien har fått ett undantag från EU:s rättighetsstadga i form av ett juridiskt bindande protokoll. I protokollet betygas att ”Stadgan ska inte utvidga Europeiska unionens domstols […] möjlighet att fastslå att Polens eller Förenade kungarikets lagar och andra författningar, administrativa praxis eller administrativa åtgärder är oförenliga med de grundläggande rättigheter, friheter och principer den bekräftar”.

Innebörden av protokollet är knappast odiskutabel, men översatt till svenska förhållanden skulle protokollet kunna betyda att EU-domstolen inte kan dissa Lex Britannia eftersom strejkrätten erkänns som en grundläggande rättighet i EU-stadgans artikel 28.

Vad det polsk/brittiska protokollet innebär i praktiken kommer det säkert att bli tvister om i framtiden, och det är alltid EU-domstolen som har sista ordet enligt den rättsordning som de facto gäller inom EU och som för första gången bekräftas formellt i Lissabonfördraget.

Men det polsk/brittiska protokollet, liksom det ännu oskrivna tjeckiska undantaget, visar att det är möjligt för enskilda medlemsländer att begära undantag för att skydda nationella intressen, såsom ett enskilt medlemslands specifika arbetsmarknadsmodell. Bara man vill. Och törs.
 

GÖSTA TORSTENSSON

http://gostatorstensson.blogspot.com/2009/11/lissabonfordraget-grundlagsfaster.html