2012-03-31

Det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien från 2005 , som samtliga riksdagspartier utan offentlig debatt förlängde 2007 strider mot EU:s fördrag och regelverk. Detta visade Der Spiegel nyligen. Den svenska vapenexporten strider mot den Europeiska unionens uppförandekod för vapenexport från 1998, som sedan följts upp med en rättsakt som fastställer gemensamma regler för kontrollen av export av militär teknik och krigsmateriel (Rådet gemensamma ståndpunkt 2008/944/GUSP).

Der Spiegel citerar den relevanta delen av rättsakten som säger: ”Medlemsstaterna är fast beslutna att förhindra export av militärteknik och krigsmaterial som kan användas för internt förtryck eller internationell aggression eller bidra till regional instabilitet”.

Nu är det inte bara Sverige som bryter mot EU:s regelverk. Enligt EU självt är unionen den viktigaste vapenexportören till Saudiarabien. Totalt exporterade EU-länderna för
3 300 miljoner euro till Saudiarabien. Värst är Frankrike med en export 2010 på 2187 miljoner euro, Italien 435 miljoner euro, Storbritannien 328 miljoner euro, Tyskland 152 miljoner euro och med Sverige på femte plats med 83 miljoner euro.

Dessa siffror och brottet mot det egna regelverket tar bort alla dimridåer att EU och Sverige skulle respektera internationella regler för mänskliga rättigheter. Ingen lär förneka att det interna förtrycket i den saudiska diktaturen är bland det värsta som förkommer på global nivå och Saudiarabien med dess för EU och USA avgörande oljetillgångar är den främsta källan för instabilitet i regionen.

Det går inte att förneka att en stor kvantitet av vapen som sålts till Saudiarabien av EU-länderna har hamnat i händerna på ”rebeller” inklusive terrorister i Libyen och Syrien, vilket har spätt på den internationella aggression i regionen. Finian Cunningham på Global Research skriver att ” Saudiarabien och Qatar har varit fundamentalt pådrivande med att lägga sig i händelserna i Syrien och Libyen genom att ge finansiellt stöd, vapen, förtäckta soldater och att aktivt ge uppbackning för självutnämnda ’övergångsråd’”. Der Spiegel bekräftar också att Saudiarabien deltog med trupper i det våldsamma tillbakatryckandet av de folkliga revolterna i Bahrain, något som ”människorättskämpande” svenska politiker och media till stora delar struntat i. Det är också välkänt att Saudiarabien har försett Al Qaeda grupper med vapen och finansiellt stöd i Mellersta Östern, Nordafrika och Asien. Så vem kan i slutändan säga var svensk militär utrustningen till Saudiarabien har hamnat?

Inom EU har särskilt Frankrike mycket röststarkt förklarat sig oroade över ”mänskliga rättigheter” i Syrien och Libyen, men har inte lyft ett finger för att kritisera Saudiarabiens förakt för mänskliga rättigheter. Inför det stundande presidentvalet har Sarkozy startat en bärsärkagång för att hitta islamska terrorister, som drabbar muslimer i allmänhet, efter den tragiska dödsskjutningen i Toulouse då bl.a. terroristen Mohammed Merah dödade tre judiska barn. Men då den amerikanske soldaten Robert Bales i mars lämnade sin bas i Afghanistan och sköt ihjäl sexton civila varav nio barn, så betecknas han inte som en terrorist utan dessa dödsskjutningar ses som en enskild händelse av en person som tyvärr var påverkad av post-traumatisk stress.

Vapenavtalet med och vapenförsäljningarna till Saudiarabien visar att Sverige och den svenska regeringen tjänstvilligt tjänar USAs och NATO:s strategiska intressen i Mellersta Östern. Svenska stridsgrupper verkar under NATO-befäl i Afghanistan, och svenska stridsflyg medverkade till ”regimförändring” i Libyen under förevändningen av att understödja mänskliga rättigheter. I vårt eget land upplåter vi delar av Norrland för återkommande Natoövningar. Det tog långt tid innan det kom fram att det norska Herculesplan som störtade på Kebnekajse var en del i den stora Natoövningen ”Cold Response 2012”, som omfattade mer 16 000 soldater från 15 länder. Finska Helsingin Sanomat skriver att en del av övningen var att träna för att ”skydda civila på samma sätt som förra året i Libyen, och kämpa mot den lokala oppositionen precis som i Afghanistan”, men övningen ingår också som en del i den geopolitiska Natostrategin att ringa in Ryssland.

De svenska vapenaffärerna med Saudiarabien är en del av större sammanhang för USA:s EU:s och NATO:s geopolitiska kontroll och bevarande av global hegemoni. Då är det för svenska och EU-politiker tillåtet att bryta mot EU:s egna rättsakter, men helst så att det inte kommer till allmänhetens kännedom. Inför folkomröstningen 1994 blev vi av EU-etablissemanget lovade att den svenska utrikes- säkerhets- och försvarspolitiken skull förbli intakt. Men idag är ”det enda som saknas för ett svenskt medlemskap i Nato underskriften” säger Pelle Sunvisson från Ofog till Fria Tidningen, innan han ber ger sig till Bryssel för att delta i en stor fredsmanifestation mot NATO. Han fortsätter: ”Hela vår militära organisationen är anpassad till NATO:s standard. Svenska försvaret använder engelska språket och alla svenska vapensystem är kompatibla med USA:s vapensystem”.


Jan-Erik Gustafsson