2012-07-11

Den 11 juni skickade ordförande för Tysklands största offentlighetsfackförening Verdi.se med 2, 1 miljoner medlemmar ett brev till samtliga förbundsdagsledamöter som kräver att de skall rösta nej till EU:s finanspakt. Ordföranden Frank Bsirske skriver:

”Till alla valda ledamöter i förbundsdagen.
EU:s finanspakt eller TSCG

Bästa damer och herrar,

EU:s permanenta stabilitetsmekanism (den s.k. räddningsfonden eller ESM) och Fördraget om Stabilitet, Koordination och Styrning inom den Ekonomiska och Monetära Unionen (TSCG) från den 2 mars 2012 (också känd som EU:s finanspakt) kommer snart upp för röstning i det tyska parlamentet (Förbundsdagen & Förbundsrådet).

 Offentlighetsfackföreningen Ver.di betraktar finanspakten som ett särskilt farligt verktyg för att försvaga demokratin, som skadar ekonomin och som får outhärdliga sociala konsekvenser.

Vi kräver att ni inte röstar för Finanspakten. Vi förklarar i bifogad text varför vi gör denna rekommendation inför er röstning.

Bästa hälsningar

Frank Bsirske”

 

I det bifogade brevet förklarar Ver.di varför facket kräver ett Nej till finanspakten. Vad avser demokratin finns det ingen artikel i fördraget för att lämna finanspakten. Individuella medlemsstater kan inte ensidigt drar sig ur fördraget. Inte ens om det finns en konstitutionell majoritet i parlamentet, skriver Ver.di. Finanspakten begränsar också allvarligt parlamentens ”suveränitet”, dvs deras rätt att besluta om sina egna budgetar, och lämnar över medlemsstaternas rättigheter i budgetfrågor till den icke-valda EU-kommissionen. Vidare angrips de nationella budgetlagarna, inte bara genom införandet av en förhöjd skuldgräns till 0.5 procent av BNP utan också genom automatiska korrigeringsmekanismer, som EU-domstolen skall se till att de införs i nationell lagstiftning. Vid överträdelser blir medlemstaterna skyldiga att dra varandra inför domstolen, står det i följebrevet

Finanspakten angriper inte orsakerna till skuldkrisen. Ver.di skriver att skuldbergen i Europa är inte ett resultat av en ”låt gå attityd” i budgetpolitiken. Före finanskrisen bröt ut 2008 växte statsutgifterna med en lägre siffra än BNP i de flesta av EU:s medlemsstater. Det var först efter finansmarknadernas kollaps som skuldbergen ökade. Man påpekar också att finanspakten underskattar den nära korrelationen mellan statens utgifter och den ekonomiska situationen. Statliga utgifter är alltid inkomster för näringslivet och privata hushushåll. Om staten skär ned vid fel tidpunkt förlorar företagen order och produktionen minskar. Dessutom de som får bidrag har mindre pengar att spendera. Tillväxt och skatteinkomster kommer att minska, vilket kommer att leda till ökad arbetslöshet. Ver.di påpekar att när ekonomin är i recession så minskar BNP, vilket ökar skuldbördan eftersom finanspakten inte kräver att den nominella skulden måste sänkas, bara att skulden inte får överstiga 60 procent av BNP. Finanspakten får också förödande effekter för offentliga investeringar. EU:s finansministrar kommer inte längre att tillåtas investera i utbildning, hälsa, infrastuktur och miljön som en följd av skuldtaket. Ver.di skriver att finanspakten omöjligen kan uppnå dess syfte att på ett uthålligt sätt minska den offentliga skulden. Istället kommer det motsatta att inträffa.

Till sist skriver Ver.di att budgetar i Europa stramas åt på utgiftssidan. Från Rom till Madrid under förevändningen av åtstramning görs löntagare överflödiga, löner, arbetslöshetsunderstöd och pensioner skärs ned. Arbetsrätten urholkas. Med finanspakten förstörs allt som har byggts upp. I paktens artikel 3 under 1b står det t.o.m. uttryckligt att budgetarna skall konsolideras genom en ”analys av utgifterna”, men inget om inkomsterna.

Här i Sverige har allianspartierna och socialdemokraterna sagt ja till EU:s finanspakt. Ute i Europa växer motståndet alltmer mot finaspakten. Enligt riksdagskansliet skall EU:s finanspakt behandlas i riksdagen under senhösten. Vilket blir det första svenska fackförbund, som följer Ver.di i spåren och kräver att de svenska riksdagsledamöterna också skall rösta nej till den odemokratiska finanspakten?

Jan-Erik Gustafsson