Europafacket säger ja till en ny överstatlig EU-konstitution

Europafacket, i vilket de svenska centralorganisationerna LO, TCO och Saco ingår, deltar som observatör i EU:s framtidskonvent. I oktober lämnade dess verkställande utskott sina synpunkter på en ny EU-grundlag till EU-konventets ordförande Giscard d’Estaing.

Redan i inledningen läggs tonen an när man skriver; ”Europafacket skriver under på behovet och syftet att nu samtycka till en EU-konstitution (som ett historiskt steg mot en genuin konstitution)”. Man hänvisar till att i globaliseringens tidevarv behövs ”mera av Europa” för att ta tillvara medborgarnas och löntagarnas intressen. Ty EU-projektet går utöver den inre marknaden och den gemensamma valutan euron. Syftet, skriver man, måste vara att uppnå en fullständig politisk och social union.

För Europafacket tycks det vara inget som helst problem att acceptera att själva utarbetandet av en ny konstitution/grundlag är ett avgörande steg för att upplösa den nationella självbestämmanderätten och nationell lagstiftning. I denna upplösningsprocess agerar Europafacket hårt för att stärka sina egna intressen. Ett viktigt inslag i den nya konstitutionen förväntas nämligen bli att möjliggöra ett utökat inflytande för de s.k. sociala parterna (dvs regeringarna, arbetsgivarna, Europafacket samt vissa utvalda frivilligorganisationer) och därtill införa ett europeiskt system för ”industriella relationer” i den nya konstitutionen.

Vad innebär nu detta? Längre fram i texten kräver Europafacket en ”europeisk ekonomisk förvaltning” med ” syftet att sätta upp en ram som alla medlemsländer deltar i, och i vilken de sociala parterna har givits en fördragsfäst roll”.  De nationella fackliga centralorganisationerna, som Europafacket gör anspråk på att representera, förväntas således bli konstitutionellt erkända i EU:s framtida organisation.

Europafacket avlägsnar sig alltmer från det som alltid har varit basen för facklig verksamhet; nämligen försvaret av löntagarnas intressen gentemot arbetsgivarna och regeringarna. Fram växer istället, om Europafacket får råda, konturerna av ett alltmer korporativt Europa, i vilket Europafacket är berett att ta ett övergripande ekonomiskt ansvar. I skrivelsen kräver man bl.a. att EU:s ekonomiska riktlinjer skall garantera målet om budgetbalans över en värderingsperiod samt att medlemsländernas kostnader för offentliga investeringar och utgifter  inte skall få utöka budgetunderskottet.

Detta betyder i klartext att Europafacket utan kritik ställer sig bakom Maastrichtfördragets konvergenskriterier och krav på offentliga utgiftstak samt stabilitets- och tillväxtpakten. Därmed accepterar man också de pågående nedskärningarna och privatiseringarna inom offentlig sektor inom EU, en politik som för Sveriges del kommer att förvärras om vi accepterar euron.

Jan-Erik Gustafsson
ST-ATF 214
KTH

Publicerad i Statstjänstemannen 1/2003

Tillbaka eller Startsidan