EU-konstitutionen innebär grundlagsfäst avreglering – Ett angrepp på välfärden

I förslaget till nu EU-konstitution, så nämns inte ordet ”allmän tjänst” en enda gång. I stället lanseras begreppet ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”. Detta med syftet att låta privata företag i allt större utsträckning ta över allmänna välfärdstjänster.

Det innebär också att grundlagsfästa den konkurrensutsättning, avreglering och utförsäljning av offentliga verksamheter som post, tele, el, järnväg, sjukvård, äldrevård etc. som EU:s ministerråd och EU-parlamentet genom olika direktiv påtvingat de nationella parlamenten under det senaste decenniet.

Bryssel vill bara höra talas om termen ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”.

EU-kommissionen missar aldrig tillfället att förklara att om en allmän tjänst drivs i offentlig eller privat regi har ingen betydelse. I kommissionens s.k. grönbok från 21 maj skriver man att ”gemenskapen har alltid verkat för en kontrollerad avreglering, det vill säga ett successivt öppnade av marknader med åtgärder för att tillvarata allmänhetens intresse”.

Man skriver också att avregleringarna under det senaste decenniet har främjat modernisering, samdrift och integrering av telekommunikationer, posttjänster transport och energi, och hävdar helt frankt att ”det saknas fog för påståendet att avregleringen har inverkat negativt på tjänsternas helhetsresultat, i alla fall vad gäller överkomliga priser och tillhandahållandet av samhällsomfattande tjänster”. 

Med erfarenheter i Stor-Stockholms lokaltrafiks avreglering, SJ och Postens uppstyckning med tillhörande förluster samt koncentrationen till ett fåtal privata tele- och elbolag torde få svenskar hålla med kommissionen. EU:s konkurrensregler tillåter på sikt inte att välfärdstjänster sköts i offentlig regi. Det är i samklang med vad EU-konstitutionen ytterst handlar om, nämligen att ”medlemsstaterna skall handla i överensstämmelse med principen om en fri marknadsekonomi med fri konkurrens” (artikel III-70).

Man skulle kunna hoppas att den europeiska fackföreningsrörelsen med alla till buds stående medel skulle reagera på detta angrepp på vad som hittills definierat välfärden.  Istället uttalar Europafacket på sitt senaste styrelsemöte i oktober att förslaget till EU-konstitution är en ”balanserad kompromiss, som bör bestå”.

I Europafackets styrelse sitter LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin. Europafackets inställning gör hennes uttalande från samma möte begripligt: ”Risken är att folkomröstningar i en så pass komplicerad fråga som den nya författningen istället blir ett protestval mot regeringarna”.

I själva verket har fackföreningsrörelsen, främst representerat av Europafacket, tilldelats en judasroll för att få EU-projektets avregleringspolitik genomförd. Redan år 2001 tog Europafacket tillsammans med de offentliga EU-arbetsgivarna (CEEP) fram ett förslag till ramdirektiv som just lanserar begreppet ”tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”. Nu kräver Europafacket att denna avregleringspolitik skall grundlagsfästas  i EU-författningen. Europafackets judasroll finns till och med inskriven i konstitutionen, ”en medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa  att genomföra europeiska ramlagar” (artikel III-104).

Detta betyder inget annat än att fackföreningsrörelsen i skön förening med arbetsgivarna och ministerrådet förväntas ta ansvar för fortsatt avreglering och privatiseringar av arbetsrätt, socialförsäkringar och samhälleliga försörjningssystem.

Regeringen kryper i busken och från svensk fackföreningsrörelse är det märkvärdigt tyst om konstitutionsförslaget. Men det måste sägas i klartext att konstitutionen har absolut ”företräde framför medlemsstaternas rätt ” inklusive grundlagarna (artikel I-10).

Blir konstitutionsförslaget verklighet förespeglar detta en annan typ av europeiskt samhälle än vi är vana vid. Ett samhälle som förnekar fackföreningsrörelsens oberoende för att istället sammanfoga den europeiska fackföreningsrörelsen med staten och arbetsgivarna. Med andra ord ett alltmer totalitärt samhälle, som tidigare hävdats av Petain i Frankrike, Franco i Spanien och Mussolini i Italien. Med konstitutionen vill den europeiska eliten skapa en korporativ EU-stat. Det måste stoppas.

Jan-Erik Gustafsson

Artikeln tidigare publicerad i Statstjänstemannen 15/2003

Tillbaka eller Startsidan