Konstitutionsförslaget – omvälvande förändring i riktning mot en centralstyrd och odemokratisk EU-stat

EU:s så kallade framtidskonvent har presenterat ett förslag till konstitution (författning, grundlag) för Europeiska unionen. Förslaget innebär en omvälvande förändring av unionen i riktning mot en centraliserad, byråkratiserad och odemokratisk EU-stat.

"Det [förslaget till EU:s nya konstitution] kommer att göra Europa mer till en makt, och möjligen en supermakt", säger Rockwell Schnabel, USA:s EU-ambassadör (Dagens Industri 16 september).

En av de viktigaste delarna i konstitutionsförslaget döljer sig i en formulering i artikel 10.1. Där står: "Konstitutionen och den rätt som antas av unionens institutioner genom utövandet av de befogenheter som den tilldelats skall ha företräde framför medlemsstaternas rätt.

Unionsrätten ges principiellt företräde framför medlemsländerna. Nu är detta informell domstolspraxis, där en sådan är politisk realistiskt. Skulle vi följa utkastet, avhänder vi oss uttryckligen genom artikel 10 våra grundlagars överhöghet.

För svensk del innebär till exempel förslaget att i en konflikt mellan tryckfrihetsförordningen och EU-rätten så blir det EU-domstolen som avgör om vår egen grundlag gäller eller inte.

Med konventets förslag ökas antalet majoritetsbeslut, dvs. överstatliga beslut, radikalt. Antalet områden där unionen kan fatta tvingande beslut över huvudet på riksdagen och andra nationella parlament fördubblas från 34 till 70. Det innebär att Sveriges lagar som stiftas av folkvalda, inklusive grundlagar, kan bli satta ur spel om vi hamnar i minoritet.

Den svenska riksdagens ansvar och väljarnas möjligheter att utkräva ansvar av de folkvalda minskar i samma utsträckning.

Bara om Sverige behåller rätten att ensamt stoppa EU-beslut undviker man att mer makt flyttas från riksdagen till Bryssel

De stora ländernas makt ökar påtagligt genom den nya, allmänna formen av majoritet. Den innebär att beslut om så kallade europeiska lagar och ramlagar ska tas med en majoritet av medlemsländerna som representerar minst tre femtedelar av unionens befolkning.

Det innebär att de stora, befolkningsrika staterna får ökad makt på de mindre bekostnad. Någon "överrepresentation" för mindre medlemsstater ska inte längre finnas.

Tyskland, som enligt Nicefördraget har 9,0 procent av rösterna i ministerrådet, fördubblar sin röststyrka till 18,1 procent. Sverige, som enligt Nicefördraget har 3,1 procent av rösterna, minskar sin röststyrka till 2,0 procent

En stat, en röst i kombination med kravet om tre femtedelar av unionens folkmängd gör att de fyra stora kan behärska unionen även om antalet länder från och med 1 maj nästa år ökar till 25. Med totalt 455 miljoner unionsmedborgare har Tyskland, Frankrike, Storbritannien och 

Italien 259 miljoner eller 57 procent av den sammanlagda folkmängden. Tyskland kan, tillsammans med två av de tre övriga stora, blockera alla beslut som de ogillar. Det sker genom att de har två femtedelar eller 40 procent av folkmängden. Själv har Tyskland 18,1 procent. Storbritannien har 13,2, Frankrike 13,1 och Italien 12,8. De fyra kommer i praktiken att kunna diktera lagstiftningen i samtliga 25 medlemsländer

EU-parlamentet får med konventets förslag en stärkt ställning. Konventet föreslår att parlamentet ges ökat inflytande genom att medbeslutandeproceduren (ska enligt konventets förslag i fortsättningen kallas "det vanliga lagstiftningsförfarandet") blir allmän princip på lagstiftningsområdet, genom ökad makt över EU:s budget, samt genom att det tydliggörs i konstitutionen att parlamentets formellt väljer ordföranden i kommissionen efter nominering av Europeiska rådet.

När det federala EU-parlamentet stärker sin ställning så sker det på bekostnad framför allt av ministerrådet, dvs. medlemsländernas regeringar, och i slutändan medlemsländernas folkvalda parlament, dvs. de nationella demokratierna

Att EU-parlamentets ställning stärks på bekostnad av ministerrådet innebär, förutom att man indirekt försvagar inflytandet för till exempel den svenska riksdagen, att man ger de stora länderna mer makt. Inflytandet för de små länderna är redan idag svagare i parlamentet än i ministerrådet.

Någon tydlig avgränsning av vad som är överstatens kompetens och vad som är medlemsstaternas görs inte. Istället betonas behovet av "flexibilitet", vilket i praktiken innebär obegränsad centralisering av makt till Bryssel.

Om överlåtna befogenheter inte räcker, föreslås ministerrådet enligt artikel 17 enhälligt – men utan ratificering av medlemsländernas parlament – "kunna vidta de åtgärder som behövs"

I artikel 24 finns ett annat omvälvande förslag. Och det är att EU:s stats- och regeringschefer på egen hand kan omvandla artiklar där det krävs enhällighet till majoritetsbeslut. Tidigare har det krävts godkännande av medlemsländernas nationella parlament.

Konturerna till EU-staten, som framträdde med Maastrichtfördraget 1991 förstärktes med Amsterdamfördraget 1997 och Nicefördraget 2000, framstår tydligare än någonsin med EU-konventets förslag till EU-konstitution.

Konventet har konstruerat ett författningsförslag som nästan omvandlar EU till en federativ statsbildning.

Riksdagens egen tidning "Från Riksdag och Departement" sammanfattar konstitutionsförslaget med följande ord: "Bara att man använder ordet konstitution signalerar att det är frågan om ett slags statsbygge" (nr 21, 2003)

Expressens politiske redaktör, federalisten PM Nilsson, gör ungefär samma bedömning: "Sverige kommer [...] mycket snart att ställas inför en ny konstitution som innebär ett rejält kliv mot en federation, därtill beväpnad på ett sätt som är svårförenligt med alliansfrihet" (Expressen, 21 september).

GÖSTA TORSTENSSON

KRITISKA EU-FAKTA Nr  87 Oktober 2003