Löntagare är inte varor

Inför omröstningen 1994 diskuterades livligt hur den svenska arbetsmarknadsmodellen med bland annat kollektivavtal skulle påverkas av ett EU-medlemskap.

LO:s ledning var mycket aktiva på ja-sidan och hävdade med bestämdhet att vi inte behövde oroa oss över den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vi andra, som läst fördragen, insåg problematiken eftersom den fria rörligheten för varor, personer, kapital som för tjänster är inskrivet i fördragen.

Avgörande för LO:s inställning var följande: "Såväl i fråga om den generella kollektivavtalsrätten och strejkrätten som införlivande av EG-direktiv med kollektivavtal har EG garanterat att man inte vill störa eller ingripa i den svenska arbetsrättstraditionen, vilket kommer att framgå av förhandlingsprotokollet. LO konstaterar därför också att vad gäller dessa grundläggande arbetsrättsliga frågor tillfredsställande resultat har uppnåtts".

Denna "garanti" – lika litet som en del andra "garantier" som till exempel att den svenska alkoholpolitiken inte skulle påverkas av medlemskapet – var intet värda när makten väl fått det hett eftertraktade medlemskapet.

På EU:s inre marknad är arbetstagarna varor. De ska transporteras fritt. När kommissionär McCreevy vid besök i Stockholm i oktober uttalade att "den skandinaviska typen av kollektivavtal strider mot EU:s lagstiftning om den fria rörligheten" eller att "EU-kommissionen kommer att föra talan emot Byggnads när tvisten med det lettiska byggföretaget Laval prövas i EU:s domstol – Vi anser att det var ett brott mot den fria rörligheten för arbetskraft och kommer att argumentera emot Sverige" så råkade han säga högt, det som annars sägs i kommissionens slutna rum.

Efter folkens nej till konstitutionsförslaget i Frankrike och Holland så är kommissionen lite försiktigare i sina offentliga uttalanden. EU-eliten har nog med problem och vet att den folkliga opinionen mot EU växer ju mer kommissionen hävdar fördrags och direktivs giltighet.

Men kommissionen har uppgiften att se till att direktiv och fördrag genomförs. Det blev väldigt tydligt när jag som rapportör i inre marknadsutskottet hävdade att hamndirektivet skulle avvisas (handlar om avreglering och konkurrensutsättning av verksamheten i hamnar).

Representanten för kommissionen säger då att "men vi måste ha ett hamndirektiv med konkurrensutsättning, all transportverksamhet ska enligt EU:s regelverk avregleras och inom transportsektorn är det endast hamnarna kvar, och nu är det verkligen hög tid att förverkliga reglerna i praktiken".

McCreevys uttalande är ett kvitto på vad som numera gäller. Vi har fått ytterligare bevis på att allt vackert tal om social dialog och social dimension är just – vackert tal.

I praktiken visar kommissionen vilken sida de står på. Det är verkligen inte löntagarnas eller de arbetslösas. Nej i det som ibland kallas det nya Europa så är det ständig jakt på lägsta löner, sämsta arbetsvillkor och social dumping som gäller.

Lika självklart som att löntagare ska kunna arbeta i olika länder lika självklart är det att värdlandets löner och arbetsvillkor ska gälla. Vi kan aldrig acceptera att arbetare ska ställas mot arbetare. Arbetstagarnas rättigheter är inte till salu – inte ens på EU:s inre marknad.

Eva-Britt Svensson
Kritiska EU-fakta nr 97 December 2005

Tillbaka eller Startsidan