Se tidigare pressmeddelanden 2008 

PRESSMEDDELANDE 2008-01-14

Fackföreningsrörelsen förlorade Vaxholmsmålet – Kräv folkomröstning om Lissabonfördraget

EU-domstolens avgörande i Vaxholmsmålet strax före jul blev ett svidande nederlag för hela fackföreningsrörelsen. Domen är ett direkt angrepp på den svenska kollektivavtalsmodellen. Domen öppnar för social dumping och utnyttjande av underbetald arbetskraft från andra EU-länder i Sverige. I förlängningen hotar detta även de svenska löntagarnas rättigheter.

EU-domstolens utslag utgör ett angrepp på den grundlagsfästa konflikträtten och slår fast att denna bara gäller då den inte begränsar den fria marknaden. Domen öppnar för en övergång till minimilöner på den svenska arbetsmarknaden, ett system som vi på goda grunder inte har valt som bas för att reglera löner på arbetsmarknaden.

LO-ledningen bör  omedelbart kliva ur förnekelsen runt sitt nederlag för att därefter självkritiskt granska sitt agerande före och efter folkomröstningen 1994. I stort sett hela ledningen för LO uppmanade medlemmarna att rösta ja till EU. LO påstod sig ha fått garantier för att ett EU-medlemskap inte skulle äventyra den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men den ensidiga svenska deklaration, som såväl LO som SAF (idag Svenskt Näringsliv) viftade med innan folkomröstningen, var enbart ett värdelöst papper. Lika tomt och innehållslöst var de fackliga och socialdemokratiska EU-entusiasternas prat om att EU var eller skulle kunna bli ”en politisk motvikt”, eller rent av ”ett vänsterprojekt”. EU-domen i Vaxholmfallet är en bekräftelse på att EU främst syftar till att skapa en stor marknad fri från statliga ingrepp, politiska regleringar och fackliga avtal.

I ”Facket i Europa”, en annonsbilaga från LO:s informationsenhet utgiven i maj 2005, förklarade LO:s andre vice ordförande Erland Olausson att LO kan tvingas ompröva sitt stöd till det svenska medlemskapet i EU om det visar sig att EU-domstolen kan lägga sig i den svenska kollektivavtalsmodellen. Ett år senare varnade Erland Olausson i LO-tidningen för vad som skulle bli konsekvenserna om utslaget i EU-domstolen skulle bli som det blev: ”Då har de grundläggande förutsättningarna för vårt medlemskap i EU raderats. Då är det min övertygelse att vi inte kan vara med i den klubben.” Kommer LO:s andre vice ordförande att leva upp till sina uttalanden att kräva utträde ur EU, nu när facket inte längre kan försvara den svenska modellen mot EU:s angrepp?

Vaxholmsdomen har en direkt koppling till den nya EU-grundlag, Lissabonfördraget, som medlemsländerna nu ska ta ställning till. I LO-annonsbilagan säger Erland Olausson: ”Vi skulle vara mycket tryggare med det nya fördraget. Där är stödet för kollektivavtal och konflikträtten starkare än i det nuvarande. Jag tror inte att AD hade kunnat begära in ett yttrande från EG-domstolen om det nya fördraget hade varit i kraft. Det hade varit självklart att det svenska kollektivavtalssystemet ska gälla fullt ut.”

Vaxholmsdomen borde vara en tankeställare för alla dem, som i likhet med LO:s andre vice ordförande och andra EU-frälsta såsom LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin, inbillar sig att Lissabonfördraget med EU:s rättighetsstadga kommer att säkra den svenska modellen på arbetsmarknadsområdet.  Domar i EU:s domstol avkunnas med EU:s fördrag som grund. Lissabonfördragets innehåll är på detta område detsamma som nuvarande fördrag, marknaden kommer först. I Vaxholmsdomen konstaterar EU-domstolen att fackliga stridsåtgärder är en grundläggande rättighet inom EU, men att de svenska fackens blockad var ett hinder för friheten att erbjuda tjänster på EU:s inre marknad. EU:s domstol tar således redan hänsyn till EU:s rättighetsstadga när den dömer, men det ruckar inte på den fria marknadens hegemoni i EU. Att förespråka Lissabonfördraget är därmed i praktiken detsamma som att förespråka Vaxholmsdomen.

Konsekvensen av Vaxholmsfallet borde vara att LO och socialdemokraterna omprövar sitt stöd till Lissabonfördraget. Eller åtminstone begär en omförhandling där Sverige i fördraget garanteras ett juridiskt bindande undantag som garanterar att löntagare som arbetar i Sverige får samma skydd av kollektivavtal som sina svenska arbetskamrater.

Under alla omständigheter måste svenska folket få ta ställning till Lissabonfördraget i en ny folkomröstning. Hur hade det gått i den svenska EU-omröstningen 1994 om de svenska löntagarna känt till att EU-rättsliga principer om rätten till fri rörlighet står över den svenska modellen vad gäller fackliga stridsåtgärder? Hade en majoritet röstat ja då? Knappast!
 

  Se tidigare pressmeddelanden 2008 

Tillbaka eller Startsidan