UTTALANDE 2009-01-06

Till Sveriges regering

Stoppa den israeliska massakern i Gaza
Befria Gaza – häv alla blockader
Bojkotta Israel

Den israeliska massakern i form av flygbombningar och markinvasion på den palestinska befolkningen i Gaza är nu inne på sitt 11:e dygn. Enligt senaste uppgifter har mer än 550 palestinier, de flesta civila och många barn, dödats. Mångdubbelt fler sårade finns nu på överfulla sjukhus, som knappast längre fungerar efter att de bestaliska israeliska angreppen har slagit ut el- och vattenförsörjning, och israeliska blockader hindrar införsel av livsmedel och mediciner mm. För att försvåra omvärldens insyn har staten Israel förbjudit journalister att verka i Gaza sedan angreppet började.

Den oförsonliga israeliska regeringen upprepar gång på gång att de massiva attackerna görs för att få slut på raketbeskjutningar från Hamas in i Israel. Detta är en propagandalögn som få  tror på. Den kända israeliska journalisten Amira Hass skrev i Haaretz 29 december att ”Det handlar inte om Hamas utan alla palestinier i Gaza är föremål för Israels bombningar”. Den franska tidningen Le Figaros ledarsida kan inte längre undgå fakta och skriver;  ”Ljudet av vapen har varit den dominerade rösten som har hörts i Mellersta Östern under 60 år och ord har till slut blivit nonsens. Från anfall till motattack, från eskalering till krigsutbrott, samma ord upprepas igen och igen, och förhindrar en uthållig fred”.

Till och med den liberale skribenten Niklas Ekdal måste i en i övrigt undanglidande ledare i DN 4 januari tillstå att ”av de 1,5 miljoner människor som bor i Gaza har bara en bråkdel sina rötter i området. De flesta är ättlingar till flyktingar från 1948, när staten Israel bildades (...) Islamisterna skjuter tillbaka på städer, som deras släktingar tvingades lämna för 60 år sedan”.

Vad Ekdals syftar på är den etniska resning som ”landsfadern” Ben Guiron och hans gelikar genomförde före och efter Israel uttalade sig som självständig stat 14 maj 1948. Den israeliske historikern Ilan Pappe visar effektivt i boken Den etniska rensningen av Palestina (Karneval 2007) att denna var en konsekvens av sionismens vision om en exklusiv judisk stat i ett land där judarna var i minoritet. Med hjälp av israeliska militära arkiv och palestinska vittnesmål visar Pappe hur den palestinska befolkningen by för by, stad för stad, drevs på flykten i militära operationer med olika kodnamn, som inkluderade summariska avrättningar, massakrer och urskillningslös artilleribeskjutning. Före Israel utropade sig som stat, och innan en enda arabisk soldat hade gått in i Palestina så ockuperades 200 palestinska byar och deras invånare fördrevs. Under resten av 1948 och utan respekt för av bl.a. den av israeliska terrorister mördade Folke Bernadotte framförhandlade vapenvilor fortsatte den etniska rensningen urskiljningslöst över det dåvarande palestinska området, i princip fram till att FN tog sig samman och den 11 december 1948 i resolution 194 beslutade om de av sionisterna fördrivna flyktingarnas rätt att återvända. Det är en resolution som gäller fortfarande idag, men som det internationella samfundet inklusive USA, EU och Sverige talar tyst om och inte respekterar.

Enbart ett mindre antal palestinska byar och urbana områden överlevde den etniska rensningen. De som finns kvar i dagens Israel har en starkt beskuren handlingsfrihet, och ett stort antal av de tidigare raserade palestinska byarna har blivit skogsplaneringar och rekreationsområden som förvaltas av Judiska nationalfonden, som numera utan kännedom om historien besöks av aningslösa israeler och tillresta turister.

Blockaden av Gaza som Israel lovade att häva i samband med avtalet om vapenstilleståndet i juni 2008, hävdes aldrig. Den betecknades redan i januari 2008 som en krigsförbrytelse av FN:s rapportör för mänskliga rättigheter i området, John Dugard, då den inte respekterar den fundamentala principen att skydda och inte bestraffa civilbefolkningen. Den nuvarande FN-rapportören Richard Falk säger på nyårsafton till Svenska Dagbladet att ”Israel begår en chockerande serie illdåd genom att använda modern vapenarsenal mot en försvarslös befolkning – med attacker mot en befolkning som uthärdat en svår blockad under många månader”.

Enligt Le Figaro var Georg Bush i förväg införstådd med det israeliska angreppet på Gaza, och Bush försäkrade israelerna att USA och dess allierade till en början innan jobbet klarats inte skulle begära en ”omedelbar vapenvila”. Efter uttalanden från regeringstalesmän fick detta krönikören Simon Tisdall i the Guardian 2 januari att undra över själva innebörden av ordet ”omedelbart”, och Tisdall frågar sig om den nyvalde presidenten men hittills tyste Barack Obama  också har problem med ordet omedelbar.

EU-etablissemanget har i diskussionerna om Lissabonfördraget upprepat framställt EU som ett fredsprojekt, men i sin trofasthet att inte ifrågasätta det bakomliggande amerikanska stödet till Israel har EU under den pågående massakern uppvisat en total utrikespolitisk och säkerhetspolitisk förvirring. Således besöks regionen just nu av en officiell EU-medlardelegation bestående av ordförandelandets Tjeckiens utrikesminister Karel Schwarzenberg, kommissionären Benita Ferrero-Waldner, Frankrikes och Sveriges utrikesministrar Bernard Kouchner och Carl Bildt samt EU:s utrikesboss Javier Solana. Samtidigt gör den bisarre franske presidenten Nicolas Sarkozy sin egen medlarresa. Dessutom är den efter förslag från Georg Bush speciellt utsedde fredsmäklaren i Israel-Palestinafrågan för den s.k. kvartetten (USA, EU, Ryssland och FN) Tony Blair också i regionen. Till BBC har Solana för den officiella EU-delegationen uttalat att ”vi kommer att tala med alla, båda parter, arabländerna, FN”. Det är inte klarlagt om Hamas är en av partnerna. Hamas som bl.a. av Carl Bildt vitsordat ha vunnit ett demokratiskt val, men som nu av EU betecknas som en terrororganisation. Hittills har inget ”omedelbart” resultat kommit ut av medlarinitiativen.

För det svenska EU-etablissemanget är det bekvämt att gömma sig bakom EU:s förvirring. Det räcker inte med att statminister Fredrik Reinfeldt i DN 5 januari pliktskyldigt uttalar att,  ”Först vapenvila, sedan måste Gazas gränser öppnas för humanitära, ekonomiska och andra ändamål och raketattackerna mot Israel måste omedelbart upphöra” och Mona Sahlin ”Jag fördömer det israeliska övervåldet och markinvasionen. Israel är den starkare partnern i konflikten och måste snarast se till att fredssamtal återupptas”. Men varken Reinfeldt eller Sahlin berör den grundläggande frågan för en uthållig fred som Niklas Ekdal antyder och som Ilan Pappe utförligt dokumenterat, den etniska resningen och fördrivningen av den palestinska befolkningen från sina hemtrakter 1948 och senare. Många av dessa flyktingar, deras barn och barnbarn bor nu i det överbefolkade utomhusfängelset Gaza.

Istället fortsätter ”business as usual”. EU är Israels främsta handelspartner och det för Israel förmånliga handelsavtalet sägs att Israel måste respektera mänskliga rättigheter för att det skall gälla. Men detta struntar EU och den svenska regeringen i. Istället skall handelsavtalet fördjupas. I juni antog EU-kommissionen en viljeförklaring där man sade sig vilja stärka banden med den israeliska staten, särskilt vill kommissionen bjuda in Israel till ett militärt och säkerhetspolitiskt samarbete. Sveriges militära samarbete med Israel har aldrig varit intimare och mer omfattande än nu.

Bodil Ceballos i miljöpartiet har rätt när hon skriver att;  ”EU kan inte längre att fortsätta som man hittills gjort: att år efter år fortsätta dela ut biståndspengar till den palestinska myndigheten för satsningar på infrastruktur och sjukhus som sedan förstörs och raseras av israelisk militär. Mellan åren 2001-2007 har EU:s medlemsstater och EU investerat uppskattningsvis 44 miljoner euro i infrastruktur i Gaza och Västbanken som senare har förstörts av israelisk militär”.

Bo Forsberg, generalsekreterare för Diakonia har rätt när han säger att;  ”Om en fredlig lösning skall vara möjlig måste även EU ställa krav på Israel. Det är viktigt att EU talar klarspråk om Israels krigsförbrytelser och vägran att följa fredsplanen. Palestinierna kan inte förväntas stillatigande se på hur Israel, i strid med gjorda överenskommelser, kraftigt bygger ut bosättningar och inskränker rörelsefriheten samtidigt som EU belönar Israel genom att förbättra deras handelsvillkor och utöka det militära samarbetet”.

Fler och fler folkrörelser, fackföreningar och enskilda måste kräva att Sveriges regering omedelbart utnyttjar det hävdade inflytandet i EU för att  Stoppa massakern i Gaza och häva alla blockader mot Gaza, samt omgående bojkottar allt svenskt handels- och militärt utbyte med Israel.

Jan-Erik Gustafsson
Ordförande Folkrörelsen Nej till EU
08 752 8550

  Se tidigare pressmeddelanden 2009

Tillbaka eller Startsidan