nejtilleu_logga  Folkrörelsen Nej till EU 


EU vill förkorta tiden för handelsavtal

2017-10-10
Efter att det omdebatterade TTIP-avtalet tills vidare lagts på is efter att Donald Trump blev president i USA har EU försökt snabba upp processerna att få till s.k. frihandelsavtal med Singapore, Kanada och Japan.

Det är särskilt CETA-avtalet med Kanada som utlöst starka protester, demonstrationer och krav på folkomröstningar i en rad av EU:s medlemsländer. Motståndare till avtalet ser det bland annat som att CETA öppnar bakdörren till TTIP och USA. Av de ca 51 500
amerikanskägda dotterbolagen som verkar i EU:s medlemsländer är ca 41 800 ägda av ett moderbolag som också har ett dotterbolag i Kanada. Genom att skifta ägaraktier från
det europeiska dotterbolaget till det kanadensiska kan USA via det kanadensiska bolaget utnyttja den omdiskuterade tvistlösningsmekanismen och stämma myndigheter i EU:s
medlemsländer om det anser att dess verksamhet begränsas av myndighetsreglering.

Lissabonfördraget ger EU egen kompetens att fatta beslut om handelsavtal. Avtal och regler för investeringar är fortfarande nationell kompetens. CETA-avtalet och likande avtal är en blandning av handels- och investeringsregler och kallas därför blandade avtal. Tullar är redan idag kraftigt avreglerade så för EU är investeringsregler särskilt
viktiga eftersom de förväntas öka EU:s konkurrenskraft.-

Problemet för EU-kommissionen och EU är att det tar långt tid att får ett blandat avtal på plats. Det har tagit fem-sex år att sy ihop CETA-avtalet med Kanada, och därefter få det igenom i Europaparlamentet, medlemsländernas och i regionala parlament, det vill säga
i knappt 40 olika instanser. Till en början blockerade och fördröjde det regionala parlamentet i Wallonien den belgiska regeringen från att i Europeiska rådet skriva under CETA-avtalet. Detta skedde dock senare den 30 oktober 2016. Därefter har EU-parlamentet den 15 februari år med 408 ja-röster, 254 nej-röster och 33 nedlagda
godkänt det blandade avtalet.

Inför EU-kommissionens ordförandes linjetal 13 september skrev den Brysselbaserade nyhetssajten Politico som också refererades av TCO-tidningen Arbetsvärlden att Jean- Claude Juncker skulle föreslå ett så kallat ”snabbspår” för få till stånd frihandelsavtal. I Iinjetalet talar Juncker emellertid allmänt om att ”vi stärker vår handelspolitik” och att
EU jut blivit färdigt med ”ett handelsavtalet med Kanada, som börjar gälla preliminärt nästa vecka”. Han föreslog också att nya avtalsförhandlingar skall inledas med Australien och Nya Zeeland och att dessa skall vara färdiga innan hans mandatperiod löper ut 2019. Den korta tiden för eventuella nya avtal med dessa två länder antyder
onekligen att något är på gång.

Snabbspåret innebär enligt Politico och Arbetsvärlden att ett blandat avtal delas upp i ett handelsavtal och ett investeringsavtal. Som den ansvariga EU-kommissionären Cecilia Malmström sagt till Arbetsvärlden innebär det att ”vi får ett frihandelsavtal som
träder i kraft snabbare. Och ett investeringsavtal sommedlemsländerna skall fatta beslut om”. Denna nya taktik har sin bakgrund i EU-domstolens utslag i våras om det blandade avtalet med Singapore som skrevs under 2013. EU-domstolen slog fast att vilket som helst frihandelsavtal som innehåller tvistlösningsmekanism kräver
godkännande eller ratificering av EU:s 38 nationella och regionala instanser. Från början hade EU-kommissionen planerat att Singaporeavtalet bara skulle behövt att få grönt ljus av Europeiska rådet och EU-parlamentet. Men domstolen sade också att
transporter, patent och intellektuella rättigheter, arbets-och miljöstandarder är exklusiv EU-kompetens, vilket betyder att EU stärker sin kompetens på medlemsländernas bekostnad.

Detta förklarar varför EU-kommissionen nu pratar om ett snabbspår. Förutom själva tvistlösningsdomstolen får man ju genom att utöka innehållet i ett handelsavtal kompetens över allt som rör storföretagens investeringsbenägenhet och verksamhet.För att blidka opinionen mot det ”blandade” CETA-avtalet har tvistlösningsmekanismen
förändrats från en privat av storföretagen tillsatt domstol till vad som kallas en officiell domstol med myndighetstillsatta domare. Men det ändrar knappast i sak inte utgången av en investeringstvist mellan ett storföretag och en regering eller myndighet.

För oss i Sverige gäller fortfarande att stoppa regering och riksdag att säga ja till CETA-avtalet. För att det skall bli fullt ut gällande skall alla parlament i EU godkänna det och endast ett fåtal har hittills gjort det. I sitt linjetal sade Juncker att avtalet skull börja gälla veckan efter linjetalet. Det finns risk att detta provisorium kan vara för lång tid då
avtalet ger en mängd fördelar utan att den omdiskuterade officiella domstolen behövas användas om man tolkar Singaporedomen.

Den svenska demokratiska behandlingen av CETA- avtalet är avskräckande. Det har inte skickats ut på en öppen officiell remiss till organisationSverige. Till en början lät man endast Kommerskollegium, den mest EU-vänliga myndigheten granska avtalet, men på
grund av ”växande anti-frihandelsströmningar” fick Kommerskollegium i december 2016 uppdraget att analysera de delar i avtalet som mött mest kritik.Därefter har ett har ett mindre antal myndigheter och fyra universitet ”tillfrågats för att lämna synpunkter”. Fackförbunden 6F krävde i januari att CETA-avtalet skulle stoppas.

Denna höst förväntas regeringen lägga en proposition. I ett öppet brev till EU- och handelsminister Ann Linde skrev Svenska Naturskyddsföreningens ordförande Johanna
Sandahl i juni att ”propositionen läggs fram utan ett remissförfarande, det vill säga utan att ha förankrats i samhället på sedvanligt vis. Det är ett ytterst märkligt förfarande, inte minst eftersom avtalet riskerar innebära att nödvändiga insatser för klimat och miljö fördröjs”.

Jan-Erik Gustafsson